Historien om Moshulu på Svenska



Östresjökryssaren Moshulu är en betydande båt såsom alla träbåtar är.

Men få har en så fascinerande historia samtidigt som den än i dag fyller de behoven varför den i tiden blev bygg.

(denna text har tidigare publiserats is SYS martickel)

Att bygga lyxbåt i ett efterkrigs Finland

Moshulus historia känner vi ganska bra då vi har kunnat träffa och tala med flera som upplevde båten under flera av åren. Men vilka var besluten som ledde till att båten konstruerades, beställdes och sedan byggdes?
Vi kan nog tänka oss att det fanns ett genuint intresse att segla. Men ganska stor måste nog ambitionen ha varit. Det var fortfarande krig i Europa. Moshulus ritningar är daterade till 1946 samma år som efter krigsbörjan första lasten med Kaffe kom till Finland. Det fanns inte valuta och man måste ha lov att importera.


Perspektivet på Åland hos den Eriksonska familjen var kanske lite annan än hur det var i på fastaland i Finland.
Före II världskriget hade Gustaf Erikson byggt världens största segelfartygs flotta. Pommern, Pamir, Passat, Herzogin Cecilie mm. inalles 46 segelskepp av vilka den fyrmastade barken Moshulu köptes som sista skepp 1935. Dessutom var man delägare i 48 segelskepp. Man seglade till Australien och till Chile och sedan med last till Europa då man samtidigt tävlade vem som kom först.
Med en sådan bakgrund kan man förstå att Edgar, Gustafs son kan ha tänkt att det inte skulle vara någon oöverkomlig sak att bygga en passlig segel kryssare åt familjen. Edgar övertog befälet som vd för GE (Gustaf Erikson) rederiet 1947 som 33åring. Han hade säkert vision att efterkrigstiden hade flera möjligheter att bjuda.


Hur skaffar man trä till båten:

Då det var brist på alt så måste man lösa hur få fram passligt virke för båten. Det var knappast meningen att bygga annat än det bästa möjliga. Men som vi vet så måste mången bygga med vad som fanns. Blyköl var en omöjlighet då de flesta båtars blykölar hade använts på fronten.
Även trä som behövdes var det svårt att få tag i. Man kan tex se hur mR8n Vågspels bordläggning består av flera förlängda mahogany plankor. Vågspel byggdes 1943 och har samma konstruktör och samma varv som Moshulu.

Så till historien hör att man importerat Oregon pine virke för att reparera något segelskepp. Men virket levererades till Borgå där Wilenius båtvarv finns än i dag.
Dimensionen på virket kan man förstå då man ser hur Moshulus bord och däck plankor är hellånga dvs. över 12 m. Även den 16 m långa masten är gjord av samma virke. Den här berättelsen bekräftade Björn, Edgars son när han besökte Moshulu i Mariehamn.

Konstruktör:

Båten ritades av Birger Slotte som är en välkänd Finsk konstruktör. Slotte känner vi för hans A-båtar samt flera Östersjön 8 och 10 båtar. Men han har även ritat mR8 Vågspel sam andra mR båtar. En omfattande samling Slottes halvmodeller däribland även Moshulu finns på Helsingfors Segel Sällskapet, HSS klubblokal.


Båten byggs i Borgå:

Om man ville bygga båt Finland så fanns det nog kunnande men ”Åbo Båtvarf” eller ”Wilenius Båtvarf” i Borgå var antagligen de som valet gjordes emellan. Moshulu byggdes och levererades 1948 från Wilenius som fortfarande är känt för sina träbåtar, segel- men även flera motorbåtar.
På Wilenius hemsida kan man läsa om ca 430 byggda båtar. Och att varvet ofta besöktes av Svenska konstruktörer som Laurin och Enderlain.

Moshulu namnet:

Var eller hur båten fick sitt namn Moshulu vet vi inte med säkerhet. Det vet vi är att Moshulu segelskeppet var det sista segelskeppet som Gustaf Eriksons köpte. 102m vattenlinje 121 inalles, fyra master 54 höga över däck.
1939 vann Moshulu det så kallade ”grain race” där 13 segelskepp tävlade då det seglade från Australien till Europa. Moshulu klarade färden på 91 dygn då medelhastigheten för alla deltagare var 123 dygn. Denna färd kan man läsa om i boken ”The Last Grain Race” (1956). Vidare kan berättas att Moshulu rundare inalles Cape Horn 54 ggr med en max besättning på 35 man.

Vi vet även att Moshulu konfiskerades av tyskarna 1940 i Kristiansand Norge. Moshulu avmastades och även kapsejsade 1947. 1948 till 1952 fungerade Moshulu som sädeslager i Stockholm. Efter kriget köpte den Finska staten Moshulu som användes som lager i Nådendals hamn.
På 70 talet fick Moshulu en ny uppgift som restaurang fartyg och kom den vägen först till New York och senare till Philadelphia där Moshulu kan besökas än i dag.

Här kan samtidigt berättas att Moshulu segelskeppet kan ses i två Filmer som båda har haft miljon publik:The God father II där Vito Corleone kommer till Amerika med Moshulu. Den andra filmen är Rocky där boxaren löper längs piren där Moshulu ligger. Det här är just före scenen med ”trapporna”.

Så det är nog osannolikt att virket till vår segeljakt Moshulu skulle ha kommit som frakt med Moshulu till Finland. Men säkert har Moshulu skeppet haft en viktig roll i Edgars liv. Han hade själv börjat arbeta hos GE som 20 åring 1935 samma år som Moshulu köptes.Men betyder Moshulu möjligen något mera. Ja namnet har ett budskap som definjerar båten. Det är en Iroquois india krigares namn och betyder ”one who fears nothing”


Moshulu levereras:

Här kan vi nu berätta om hur det gick till då Moshulu hade färdigställts i Borgå hos Wilenius. Den här berättelsen har vi fått höra av Kaj Wilenius son till Ludvig ”Ludde” Wilenius som byggt båten.
Kaj berättar att det var mening att han skulle åka med då båten skulle levers till Hangö för att överlåtas åt Edgar Erikson. Men av en eller annan orsak fick Kaj inte åka med. Orsaken till detta kan väl ha berott på Ryssarna.
Till saken hör att efter kriget hade Ryssarna fordrat som vinnare i kriget att få ockupera Porkala som ligger ungefär mittemellan Helsingfors och Hangö. Det medförde att för att komma förbi Porkala som sträcker sig ut i havet måste man segla ordentligt ut på öppet vatten för att inte komma in på Ryskt terroturium. Det är kanske inte något större problem om vädret är bra. Men nu blåste det rickigt ordentligt. Och vi som känner vattnen har fortfarande respekt för Porkala fjärden samt den öppna Finska viken utanför. Så när Moshulu kommer till Porkala bestämde sig Ludde med kamrat att segla in i det Ryska territorium med den tanken att stormen var för hår för att Ryssarna skulle våga komma efter.
Så därför vet vi med säkerhet att Moshulu kan stolt bär sitt namn ”one who fears nothing”.

Erikson seglar med Moshulu:

Moshulu var flera år en bekant syn i de Åländska vattnen. Vi har haft Edgars son Björn som gäst. Björn är sjökapten som seglat EFFOA banan mm. fartyg på de stora haven. Björn berättar hur föräldrarna sov i salongen och han själv i fören bredvid seglen. Vi har fortfarande Björn brits kvar. Båten var lyxig och hade bla isskåp redan på den tiden.När man seglar till Åland så träffar man personer som kommer ihåg hur båten låg förtöjd utanför Eriksons bostad nära Mariehamn.
Tyvärr finns det inga bilder eller annan dokumentering kvar då det som fanns antagligen förstördes vid en brand i Eriksons hus. Det vi vet om båten har vi får höra av personer som kommer ihåg och som vi mött. Bla har vi fått höra att Moshulu var vitmålad och hade en blå rand längs skrovet.


Moshulu säljs till ägare nr 2:

Moshulu stannade i Eriksons ägo till 1978. Björn berättar att han inte själv var intresserad att överta båten. Båten var ändå viktig för Edgar även om han inte själv mera seglade den med följd att båten stod på land i Nystad där Erikson ägde varvet.
Två unga killar Dan och Veli från Åland ville köpa båten. De jobbade på Finland båtarna och hade såldes lediga veckor vilket passade bra då man ville segla en såpas stor och fin båt.
Men Egard ville inte sälja. Dan har berättat åt oss att Edgard sa att det är en ”Familj klenod”. Dan och Veli lär ha åkt bla till Helsingfors för att se andra båtar men sedan ändå bestämt sig för att än en gång besöka Edgard med följd att båten bytte ägare.

Dan berättar hur de seglade till Gotland. Men att på vägen blev det riktigt dåligt väder. Men de hade glömt stormärsseglen på bryggan. Så det lär ha varit ganska spännande och man hade tagit in duktigt med vatten.
När vi seglat på Åland finns det fortfarande ett stor intresse då Dan och Veli tydligen gjorde alt roligt som man kan tänkas göra med en sådan båt. Dan berättar att han hade varit ute vid Krökar men hade inte någon gast för färd till Mariehamn. Men det hade inte varit något problem för slutligen hade han flera flickor med sig som besättning. Bra story kan man täcka sig men vi har faktiskt upprepade gånger mött personer som berättat att de varit med och seglat och festat på Moshulu.
Och intresset tar inte slut där då vi redan två gånger har presenterats i Ålands tidningen på mitt uppslaget. Även i TV nyhetern blev vi omnämnda. Och även I Mariehamn kommer personer till hamnen när vi ligger vid Sjökvarteret. En av besökarna kom med cykel och berättade att han hört att Moshulu ligger i hamnen.

Men till baka till Dan och Veli. Det gick riktigt illa då Veli som omkom i en cykel olycka 1981. Som följd av det blev Jens, Velis bror ägare till båten. Jens ägde båten tills den såldes ”till fasatland” som man har berättat åt oss. Jens har vi inte träffat men vi har fått via epost bild av honom vid roder på Moshulu.

Då båten var till salu var bla andra Ivar Nordlund intresserad att köpa båten. Det gjorde han inte då men han köpte senare Wilenius båtvarv av Kaj Wilenius. Och det var Ivar som fick oss att förstå att Moshulu är en viktig båt. Det alltså före vi sett båten. Vi hade då en Hai som vi förvarade på vintrarna hos Wilenius så vi kände varandra. Men ingen berättade att det var Eriksons båt så vi visste inte det heller.


Ägare nr 3:

Men tillbaka till 1986 då Moshulu fick nya ägare. Även den här gången var det unga ägare. Tre studerande killar som tyckte att alt var möjligt och satsade stort 110.000mk. Det var mycket pengar då som nu. 30.000mk mera än vad Edgard sålde för 1978.De nya ägarna blev färdiga jurister och ingenjörer, familjer bildades och barn föddes men samägande fungerade tydligen. Det skedde några ägarbyten men inga stora ändringar gjorde åt båten som hölls original.
2011 kom Moshulu på nytt till försäljning och då ägdes båten av två personer varav den andra hade varit med från början1978.

Större båt sökes:

2008 hade vi blivit bitna av träbåtsflugan. Men då var vi inte intresserade av färdbåt utan av en Hai. Haien den perfekta träbåten att börja segla med. Vi var inte helt nybörjare men hade inte seglat tidigare tillsammans. Vi seglade ut till stugan och tillbaka på veckosluten.Efter några års seglande med Haien var vi så bitna av seglande att vi ville köpa större. Med med erfarenhet av hobby med bilar visste jag att det lönar sig att söka en båt som någon annan har satt sin skäl i dvs. man skall inte köpa projekt. Dessutom ville vi ha en båt där det är bekvämt att vara de dagar man är i hamn på grund av dåligt väder. Men samtidig skulle båten vara vacker och förstås segla bra.
Vi sökte ett bra tag och åkte och tittade på båtar även om vi inte tänkte att båten var för oss. Man lär alltid sig någonting.

Jag hade faktiskt sett Moshulu flera gånger då jag hade kontor nära hamnen och såg båten då jag körde förbi. Kommer ihåg att jag såg en stor men klart gammal båt. Inte i dåligt skick men inte heller vidare fin. De runda ventilerna gav ett intryck av gammal, jag visste inte riktigt hur ställa mig till helheten. Sen när jag första gången kom för att se båten var jag inte imponerad. Båtens linjer var inte riktigt så smala och vackra som vi var vana med i Haien. Men rymligt var det inne det kommer jag ihåg. Det här var på våren 2011. Jag var med vid sjösättningen och det finns en video på moshulu.org där man kan se hur båten såg ut då vid sjösättning och mastning. Båttnet var målat grönt och det tyckte jag inte heller om. Så jag bestämde att jag glömmer båten.

Men sedan på hösten körde jag förbi hamnen och såg att båten var lyft och då slog det mig att den inte hade blivit såld.Nu då vi inte hade hittat annan passlig båt och vi även ungefär visste vad som kan vara möjligt att hitta bestämde jag mig för att än en gång värdera Moshulu.


Andra gången inspektion:

Denna gång bad jag med mig Max Nordlund. Max far är Ivar Nylund som jag berättade att hade varit och tittat på Moshulu då den var till salu 1986. Max var då med och kom ihåg båten även om han då var 10 år gammal. Max är träbåtssnickare och var då ansvarig för Wilenius båtvarv.
När vi klev upp på däck tyckte jag fortfarande att Moshulu inte direkt kändes speciell. Men Max tog ett steg upp på däck och sade tyst ”vad fin den är”. Jag värderar stort Max åsikt och kunnande så det öppnade nog mina ögon. Vi gjorde tillsammans en grundlig inspektion och Max hittade inget större fel att beakta. Ja det är klart att vi kunde se det ena med det andra. Men den Wileniuska kvaliteten och Oregon pine och Mahogny träets kavitet var uppenbart. Båten var och är fortfarande mestadels original, dvs däck, bord, mast osv.
Det ända som Max sa att ingen har tidigare köpt en båt han har varit med och granska. Men nu var vi nog övertygade över kvaliteten på båten

Vi köper Moshulu:

Så efter det här började vi på allvar diskutera affär och 28.11.2019 gjorde vi slutligen affär.

Moshulu var i ett fint skick men inte rickigt så snygg som jag ville ha det. Så trotts vinter började jag genast med vårförberedelserna. Jag installerade belysning i tältet så att det gick att jobba även på natten. Ruffen var den första som måste lackas om. Två komponent lack satt hårt. Det var inte lätt att bli av med det. Men det var nog mera roligt än tungt då mahognyn under var en fröjd att slipa. Även sittlådan togs till trä. 60 timmar tog det att avlacka och slipa alla detaljer.
Ni har säkert hört rådet att segla första året och fundera förts sedan vad som skall göras. Bra råd men omöjligt att följa med ny båten.


Att göra men även att njuta:

Men alt kunde vi inte göra första vintern, inte följande heller så säkert hittar vi på att göra även kommande vår.
Men det fina är förstås att det inte finns så mycket man skulle vilja ändra. Det blir mera att underhålla. Alla de fina detaljer och den enkla men fungerande 40 talets design har sin egen charm.
Moshulu är väl planerad med 14 djupa lådor där man kan förvara kläder, karttor eller vad man än behöver. Skild plats att hänga våta rockar. Och ett klädskåp som hänger en hellång aftonklänning samt klubbjacka utöver ett flertal andra klädplagg.

Ruffen är 5 meter lång och det är ståhöjd nästan hela vägen. I salongen har man soffor där sexs personer sitter bekvämt men åtta till tio helt bra om man vill fira glad kväll.Salongen bjuder på bekväm övernattning med svängbara färdigbäddade sjökojer på samma sett som vi är vana från Finlandbåtarna. Längst fram finns en rymmlig dubbelsängtriangel. Dessutom finns det en stick koj.

I pilsen har vi en 115 liter färskvatten cisterner. Utöver det ryms ett flertal kassar med mat och dryck.
Vad kan man säga annat än att vad fint Slotte kunnat förutse dagens behov att få rum med ett överflöd av saker och prylar. Men samtidigt är det underlig hur vi bor största delen av året i hus eller lokaler som är relativt rymliga men tycker att det alltid kunde vara större. Sen på sommaren flyttar vi in i en båt som är knappt lika stor som vårt badrum, och vi är lyckliga.


Men hur är det att segla med Moshulu:

Ja var skall jag börja. Stor båt, relativt tung, perfekt ergonomi. Sittbrunnen är inte rymlig eller tänkt för kräftskiva som man kan se i båtar från 60-talet.
Man sitter djupt nere skyddad från vind och vågor. Ingens sprayhood behövs. Sittbrunnen sidor ger fin fäste att hålla i. Detaljer som bänkarnas undre kant där man tar stöd med fötterna är vinklade så att det just sitter rätt när man kör kraftig på sidan. Och det gör man ofta.

Vi seglar mestadels på tu man hand med Merja och det fungerar mycket bra.Merja lyfter seglen på fördäck medan jag håller båten i motvind med motor. Stoseglet lyfts med en vinsch undre bommen. Fallet är inne i masten. Genuan är inte på rulle utan som original fäst vid endera förstaget. Det tar ca 90 sekunder så seglar vi.När i närma oss hamn så fäller vi storseglet som kommer ner snabbare än man hinner räkna.

Moshulu accelerera genast och lägger sig på sidan även vid lätt vind. Vid hård vind ser vi 32 grader lutning men sen brukar vi ge lite efter på storseglet.När man gör slag så svänger båten ganska långsamt. Det gör att det inte är något problem att hänga med. Merja lyckas i allmänhet skota 150% Genuan utan behov av vinsch. Hon är snabb och nu även erfaren. Det är sådant man lär sig i en lite mindre båt som vår Hai. I hård vind och sjö känner man hur båtens vikt på 7500kg dämpar och ger förtroende. Men båten känns inte tung eller svår utan uppför sig mycket fint utan att vara för stor.


Riggen skall trimmas:

Riggen är original Oregon pine +16m med stoseglets fall inne i masten och med vinsch under bommen. Dubbla förstag, tre salingar och tre vanter rakt på siden. Det är således en likadan rigg som mR8or och även vissa modernare tävlingsbåtar tycks ha.

Masten står på kölen men har stöd i rufftaket av kraftig trä/stål förstärkning .Masten lutar klart bakåt vilket inte kan justeras. Bakåt finns det undre och övre bardunor samt backstag. Bardunorna hanteras med stora metall hävstänger. Björ har bekräftat att ”Pappa (Edgar) köpte dem i London”. Så vi har bestämt att vi inte byter ut dem.

Att trimma riggen är en konst som jag varje år överraskar. Vantterna är nya splitsad rostfri wire. Vantskruvarna är även nya men jag var i kontakt med fabriken och vd:n lovade ta våra vantskruvar ur produktionen förrän de kromades. Vi graverade båtens namn i bronset och nu har de fått en fin patina med åren.

På våren då vi sätter masten ungefär 15 maj så spänner jag vanterna och mäter med skjutmått att de är lika på båda sidorna. Det är helt omöjligt att mäta med stoseglets fall eller med annan metod då redan en liten vind böjer masten till den ena eller andra sidan.

Förra sommaren fick jag slutligen bekräftelse för att jag tidigare år spänt för mycket. Det som händer är att masten böjer sig framåt som en banan. Det fast vantterna är i rak linje med masten. Det här betyder att vanterna inte kan spännas så att de inte skulle slaka på le sidan.

Undre vanten spänner jag så att de är relativt spända. Sen försöker jag följa med hur det ser ut dvs. hur rak masten är. Men det kan vara mycket svårt att få det rätt då för mycket spänning böjer masten framåt men för lite gör att masten böjer sig sidledes. Just när man tror att man hittat passlig spänning ändras alt när vädret blir varmare i början på sommaren. Skrovet tycks ändrar form åtminstone en och en halv månad efter sjösättning.

Utöver vanterna trimmar vi fiolen före masten sätts. Sen gäller det att balansera backstaget med de undre bardunorna som båda samverkar via fiolen. Dessutom finns bardunorna som påverkar framstegets spänning men som inte kan justeras under segling annat än av eller på med hävstängerna.

Segel nytt och gammalt

Då vi köpte Moshulu fick vi med en fullständig uppsättning bomullsegel (kanvas). Ett storsegel som aldrig använts samt tre genuor och en spinnaker i äkta silke. Alla segel är hela och i teorin användbara.
Men vi ha inte försökt utan vi använde till att börja med de dacron segel som tidigare ägare hade skaffat. Dessa var helt slut men vi tänkte att vi seglar några år då vi förstod att det fanns mycket att lära.

2016 köpte vi slutligen laminat segel från BrytSails i Polen. 43 m² stora och 32 m2 Genua 150%. Första chocken var hur hård och svåra de var att pack. Men bara några seglatser senare mjuknade de och seglingshastigheten var även något helt annat än tidigare. Vi brukar i början på sommaren göra en seglets Österut. Flera år hade det tagit 3 dagar att nå vårt mål. Nu med nya segel gjorde vi det på en dag. Men största skillnaden var det att vi inte revade en ända gång den första sommaren. +10m/sec vind var inget problem och trycket i rodret ändrades totalt från att ha varit en brottningskamp till finess manövrering.

Segling med fart:

Bästa fart har vi nått på slör 8,2 knop. Det är tydligt att den höga fören bildar ett stort vindmotstånd under kryss. Jag räknar med att vi förlorar en knop på grund av fören och man kan därför förstå varför skärgårdskryssare är så snabba.

I medvind kan det vara mycket tungt om det samtidigt är grov sjö. Det finns ingen kick så bommen vill lyfta med följd för risk att gippa. Man får segla med tungan mitt i munnen. Så vi har börjat godkänna att vi kör med bara Genua om det är tufft. Men det betyder inte att vi behöver minska på farten. 7,8 knop körde vi en bra bit några somrar sedan. Då var det visserligen ca 15 m/sec men det var bara tuta och köra. Rena fartadrenalinet.


Ny propeller:

Moshulus har som motor en Beta Marine 28. När vi köpte båten hade vi en trebladig propeller 13”/11”. Med en fart på ca 5,4 knop hade vi en förbrukning på 3,5 -4 L/timmen. Vi planerade att köpa såkallad ”Fouling” propeller men priset skulle ha varit över 2500€. Så jag bestämde mig att vi gör en kompromiss. Vi bytte den gamla propellern mot en ny 14/13. Skillnaden var markant. Förbrukning 2,2 L/timmen och samtidigt 1 knop snabbare med samma varv. Och inget problem i motvind.

Man kan tänka sig att propellern minskar seglings fart. Men jag har prövat segla med motorn igång med litet gaspådrag för att kompensera propellern. Har inte kunnat märka skillnad. Hur som helst så anser vi att för några hundra euro var det en mycket god investering.

Livet ombord:

Till sist men inte minst hur är det att spendera sin fritid i Moshulu. Vi hade som mål att ha en båt där man trivs även om vädret inte är så bra . Vad behöver man då vad är viktigt.

Kanske först tillräckligt med utrymme så att man kan ta lite avstånd om det även åskar inne. Sen är det fint att ha utrymme för kläder, alla små och lite större prylar. Även tillräckligt belysning så att man ser vad man gör. Några JBL monitorer passar även bra i träbåt.

Vidare att det fint att ha en fungerande toa samt tvättplats med dörr även fast man är bara två i båten. Vi har satsat lite mera på det här och har elpump till septi tank och även för tvättvatten tillförsel. Ja och till sist maten ombord. Det finns knappast något vi inte kan göra utom kanske baka bröd. Men i skärgården kan man köpa lokalt potatis, bröd, färsk rökt fisk mm. alt som behövs.

Men en specialitet har vi i Moshulu. Vi steker plättar men bara om det regnar.